Johan Ludvig Runeberg

Vår nationalskald Johan Ludvig Runeberg föddes den 5 februari 1804 i Jakobstad. Hans far var sjökaptenen Lorens Runeberg. Hans mor hette Anna-Maria och hörde till den kända köpmanssläkten Malm.

Johan Ludvig utvecklades sent till följd av sjuklighet. Först vid 3 – 4 års ålder började han tala. Redan som barn hade han upplevelser i anslutning till 1808 – 09 års krig; som fyraåring satt han i Kulneffs knä och fick uppleva hur von Döbeln med sina björneborgare marscherade från Jakobstad. Efter skolgång i hemstaden, i Uleåborg och i Vasa kom han 1822 till Åbo för att avlägga studentexamen vid akademin. Samma höst inskrevs han vid Åbo Akademi tillsammans med Elias Lönnrot och Johan Vilhelm Snellman.

Eftersom Runebergs far hade blivit förlamad och inte kunde ge sonen något ekonomiskt stöd, påbörjade denne sina studier i största fattigdom. Småningom blev situationen ohållbar. Därför tog han i december 1823 emot en informatorstjänst i det inre av Finland hos kronofogde Danielsson och kapten af Enehjelm i Saarijärvi. Sedan Danielssons söner fortsatt sin utbildning i Vasa, flyttade Runeberg till Ruovesi, där kapten af Enehjelm hade skaffat sig en ny gård. I det vackra insjölandskapet mottog Runeberg starka intryck både för sin lyriska diktning och för Fänrik Ståls sägner. Han upplevde den fattiga finska allmogens strävsamma liv och fick av kapten af Enehjelm och andra veteraner höra om händelser under 1808 – 09 års krig.

Runeberg återvände till Åbo i början av 1826 och fortsatte studierna vid akademin, där han blev magister våren 1827 med latin och grekiska som huvudämnen. Hösten samma år inträffade Åbo brand, som lamslog all verksamhet vid akademin. Under det följande läsåret vistades Runeberg i den tengströmska kretsen på ärkebiskop Jakob Tengströms prästgård i Pargas. Där kom han i närmare kontakt med sin syssling (småkusin) Fredrika Tengström, brorsdotter till ärkebiskopen. Hon blev senare hans hustru.

Hösten 1828 flyttade akademin till huvudstaden Helsingfors och använde där sitt officiella namn Kejserliga Alexandersuniversitetet. Samma höst förlovade sig Runeberg med Fredrika Tengström. Han fick anställning som amanuens och docent i vältalighet (latin) vid universitetet. 1831 gifte sig Runeberg och Fredrika.

I Helsingfors uppstod kring Runeberg och de unga magistrarna från Åbo det s.k. Lördagssällskapet. Det var ett nationalromantiskt sällskap, som ivrigt diskuterade litteratur, kultur och finsknationella frågor. Till denna krets hörde utom Runeberg bl. a. J. V. Snellman, J. J. Nervander, J. J. Nordström, F. Cygnaeus och litet senare M. A.. Castrén och Z.Topelius. Elias Lönnrot deltog då och då i sammankomsterna. Lördagssällskapet tog flera viktiga initiativ. Det grundade ett modernt läroverk, Helsingfors lyceum, där Runeberg blev lärare. Vidare grundade kretsen Finska litteratursällskapet 1831 och Helsingfors Morgonblad 1832. Runeberg var redaktör för tidningen 1832 – 37. Fredrika medverkade med dikter och prosaskisser under pseudonymen -a -g.

Trots mycket arbete hann Runeberg under Helsingforstiden också dikta. Han utgav 1830 Dikter samt Serviska folksånger, som han översatt från tyskan. Hans första stora hexameterdikt, Älgskyttarna, utkom 1832 och Dikter II 1833. Den romantiska hexameterdikten Hanna publicerade han 1836. Han disputerade också med två avhandlingar, den ena i latin, den andra i grekiska.

Runeberg fick ingen fast anställning vid universitetet, och därför sökte han sig 1837 till Borgå gymnasium som lektor i vältalighet och romersk litteratur (latin); 1842 flyttade han över till lektoratet i grekiska. Runeberg bodde 40 år i Borgå, ända till sin död 1877. Här skapade han sina stora diktverk, genom vilka han blev känd som Borgås stora skald. Från 1852 bodde han i den gård som nu kallas Runebergs hem och är ett av de stora turistmålen i staden.

I Borgå skrev han bl. a. följande verk: Den gamle trädgårdsmästarens brev 1837, den tredje stora hexameterdikten Julkvällen 1841, den ryskinspirerade diktcykeln Nadeschda 1841, Dikter III 1843, den av Ossians sånger och vikingaromantik inspirerade dikten Kung Fjalar 1844, Fänrik Ståls sägner I 1848 och II 1860, som blev hans betydelsefullaste verk med tanke på uppväckandet av nationalkänslan, Förslag till psalmbok för de evangelisk-lutherska församlingarna i Finland 1857 och dramat Kungarna på Salamis 1863.

Runeberg hade avgått från sin lektorstjänst 1857 för att helt kunna ägna sig åt sin diktning, men redan 1863 drabbades han av en hjärnblödning, som gjorde honom förlamad och omöjliggjorde all vidare litterär verksamhet. Han dog som Finlands och hela Nordens diktarkonung den 6 maj 1877 och har sin grav på Näsebacken i Borgå.